Doll

Idag är jag nere. Proffice hade inget jobb till mig. Jag har dåligt samvete för att jag är arbetslös. Jag var på Manpower och Adecco också. Det finns inga jobb... Jag känner mig ledsen.
Jonas är också konstig. Ena sekunden vill han gosa och är jättemysig, andra vill han inte ens prata eller hålla handen. Jag vill ju bara att allt ska vara bra. Varför kan det inte bara få vara det? Men jag vet ju att jag vill ha en kille som älskar mig för den jag är. Jag vet, jag är ganska flummig och virrig men det är ju inte bara dåligt... Tror jag. Ibland känns det som att jag är beredd att jag gör vad som helst för honom och för att det ska bli bra. Men det går inte om han inte vill ju. Jag kan inte göra det bra själv. Och jag orkar faktiskt inte tassa på tå för någon hela tiden. Till slut blir jag ju galen och typ får ett utbrott.
Det kanske bara är att inse att det är över och att det aldrig kommer att bli bra igen.
Jag fruktar bara alla dessa ensamma kalla nätter. Jag vill aldrig ha natt igen.

Men varför är det så då? Varför säger inte han nej? Om det är så att han verkligen inte vill vara med mig, varför vill han då pussas hela nätterna? Det gör ju bara att jag får hopp om att han tycker om mig på riktigt. Nej, jag orkar inte mer nu. (Jag vet inte vad jag inte orkar, men jag orkar inte bara).

Jag önskar att det fanns något bra substitut. Men jag hittar inget. Jag kommer inte på vad jag ska göra. Tröstäta? Nope, funkar bara för dem som inte tappar matlusten när de är nere. Äta lyckopiller? Inte det heller, funkar inte för levern. Knarka? Nej, det funkar bara för knarkare. Skära sig i handlederna? Nej usch blod vad äckligt. Dessutom tror jag bara att man blir mer ledsen av att göra något av dessa dumma förslag. Jag måste göra nått givande... Typ lära mig nått. Ett nytt språk kanske? Hm..... Vilket vill jag lära mig? Franska kanske! Åh!! Det ska jag! Nu ska jag fixa en såndär ljudgrej så jag kan lära mig! Ciao de som läser!