F*cking j*vla 2008
Ibland blir jag förvirrad. Eller nej, det var fel. För det mesta är jag förvirrad men vissa stunder mer än andra. Som idag tex. Jag skyller dock allt på att det är sista dagen på det här året. I morgon kommer jag säkert inte vara lika förvirrad. Men det finns någon i mitt liv som förvirrar mig. Det är som att denna person hm.. hur ska men förklara det här utan att virra till det allt för mycket. Men kanske såhär:
"Hej Karin! Vad kul att se dig!" - *Poff* borta.
Nu handlar det ju egentligen om något helt annat eftersom vi fortfarande har fullt fungerande konversationer med varandra. (Om 2-ords-konversationer räknas). Men så förvirrad är jag iaf. Mycket irriterande. Hoppas att det löser sig.
Meh, jag har ju inte direkt gjort nått fel. Eller, jag vet att jag inte gjort nått fel. Tror jag. Skulle kunna vara en sak då, men det gjorde jag ju av så mycket osjälviskhet så jag nästan spricker. Det var inget jag gjorde, det var nått jag sa förresten. Totalt osjälviskt. Snarare ett fripass till världen även om jag skulle såras på vägen. Äsch, det här blir ju bara med och mer förvirrande. Jag ska nog aldrig mer ... med någon. Ställer ju bara till med jobbiga situationer tydligen.
Meeeen, snart är det 2009 vilket gör att man kan glömma allt som vart detta j*vla 2008 som jag avskyr. Måste vart ett av de värsta åren i mitt liv. Hoppas inte det blir värre än såhär någonsin. En liten kort sammanfattning kanske?
*Nyår började som skit, fick panik i Varberg och skulle gå till Halmstad mitt i natten, dock blev jag hindrar och stod och frös i en busskur i 2 timmar för att sedan komma hem med förfrusna fingrar och tår.
*Fick reda på att min bivande sambo (2 veckor innan inflytten) vart otrogen mot mig med någon, som han så fint kallade de, "jävla cpstörd idiot."
*Polisen kom en kväll och det blev en anmälan för misshandel mot min sambo. (Kan inte skylla hela den grejen på honom, jag var inte så snäll heller, men snällare än honom iaf.)
*Mina två underbara vänner, Pierre och Mickan kom ner och hämtade mig ca 2 mån efter att jag flyttat till Halmstad. Sen hade jag ingen mer sambo. Tills den dagen jag upptäckte att det inte var min hjärna utan min brist på hjärnceller som bestämde över mitt liv och jag flyttade tillbaks till honom.
Vilket slutade med att min syster och hennes kille kom ner och hämtade mig i halmstad, mitt i natten. Tur att man har så stört underbara vänner.
*På midsommar, när jag bodde i Norrköping igen, hade min exsambo lovat att komma upp till mig och fira midsommar med mig. Vilket jag såg fram mot massa. (bristen på hjärnceller talade igen)
Mamma ringer, helvetet på jorden bryter ut i mitt lilla störda liv då jag får reda på att vi har massa problem inom familjen. Jag gråter. Hela dagen. Exsambon ringer och berättar att han "inte gick på bussen" och nu var det så synd om honom för han hade ingenting att göra på midsommar för alla hans vänner var bortresta.
Vilket senare visar sig vara en stor fet lögn, han ville bara träffa sitt ex och hade inte ens bokat någon bussbiljett från första början till norrköping. Paaaah!! Hur dum i huvet får man vara?
*Kommer in på floristuntbildningen i Norrköping, ångrar mig 2 veckor innan jag ska börja och bestämmer mig för att åka till Norge med syrran istället. Jag, syrran och abbe flyttar in på en kamping i norge (vilket var hysteriskt kul). Sen slutar det med att vi flyttar in hos min exsambo, hans bror och broderns tjej när kampingen stänger för säsongen.
*Min nya exsambo tar stryptag på mig i badrummet av ilska och tjejen som sitter brevid på golvet säger "Jag lägger mig inte i det där, det får ni klara upp själva". Tack för det stödet liksom, jag är tydligen inte ensam om att tänka med bristen på hjärnceller.
*Sen efter mycket tårar och ett krossat hjärta lyckas jag komma över honom och får upp ögonen för en ny gammal kärlek. Vilket slutat i ... och ett lite kantstött hjärta. Inget som känns så mycket tack och lov.
*På julafton kom farmor, vilket jag verkade vara den enda som uppskattade lite. Pappa var inte speciellt glad, vilket kanske inte är så konstigt när hon ändå aldrig brytt sig.
(Det här var bara några av de saker som hände mig det här året, men skulle jag berätta om alla gånger jag gråtit eller fått lust att somna och inte vakna mer skulle jag få ont i fingrarna. Sen har det ju självkart hänt massa bra saker med=))
Men nu är snart det här hemska åter över och jag ska börja om!
xxxxx
"Hej Karin! Vad kul att se dig!" - *Poff* borta.
Nu handlar det ju egentligen om något helt annat eftersom vi fortfarande har fullt fungerande konversationer med varandra. (Om 2-ords-konversationer räknas). Men så förvirrad är jag iaf. Mycket irriterande. Hoppas att det löser sig.
Meh, jag har ju inte direkt gjort nått fel. Eller, jag vet att jag inte gjort nått fel. Tror jag. Skulle kunna vara en sak då, men det gjorde jag ju av så mycket osjälviskhet så jag nästan spricker. Det var inget jag gjorde, det var nått jag sa förresten. Totalt osjälviskt. Snarare ett fripass till världen även om jag skulle såras på vägen. Äsch, det här blir ju bara med och mer förvirrande. Jag ska nog aldrig mer ... med någon. Ställer ju bara till med jobbiga situationer tydligen.
Meeeen, snart är det 2009 vilket gör att man kan glömma allt som vart detta j*vla 2008 som jag avskyr. Måste vart ett av de värsta åren i mitt liv. Hoppas inte det blir värre än såhär någonsin. En liten kort sammanfattning kanske?
*Nyår började som skit, fick panik i Varberg och skulle gå till Halmstad mitt i natten, dock blev jag hindrar och stod och frös i en busskur i 2 timmar för att sedan komma hem med förfrusna fingrar och tår.
*Fick reda på att min bivande sambo (2 veckor innan inflytten) vart otrogen mot mig med någon, som han så fint kallade de, "jävla cpstörd idiot."
*Polisen kom en kväll och det blev en anmälan för misshandel mot min sambo. (Kan inte skylla hela den grejen på honom, jag var inte så snäll heller, men snällare än honom iaf.)
*Mina två underbara vänner, Pierre och Mickan kom ner och hämtade mig ca 2 mån efter att jag flyttat till Halmstad. Sen hade jag ingen mer sambo. Tills den dagen jag upptäckte att det inte var min hjärna utan min brist på hjärnceller som bestämde över mitt liv och jag flyttade tillbaks till honom.
Vilket slutade med att min syster och hennes kille kom ner och hämtade mig i halmstad, mitt i natten. Tur att man har så stört underbara vänner.
*På midsommar, när jag bodde i Norrköping igen, hade min exsambo lovat att komma upp till mig och fira midsommar med mig. Vilket jag såg fram mot massa. (bristen på hjärnceller talade igen)
Mamma ringer, helvetet på jorden bryter ut i mitt lilla störda liv då jag får reda på att vi har massa problem inom familjen. Jag gråter. Hela dagen. Exsambon ringer och berättar att han "inte gick på bussen" och nu var det så synd om honom för han hade ingenting att göra på midsommar för alla hans vänner var bortresta.
Vilket senare visar sig vara en stor fet lögn, han ville bara träffa sitt ex och hade inte ens bokat någon bussbiljett från första början till norrköping. Paaaah!! Hur dum i huvet får man vara?
*Kommer in på floristuntbildningen i Norrköping, ångrar mig 2 veckor innan jag ska börja och bestämmer mig för att åka till Norge med syrran istället. Jag, syrran och abbe flyttar in på en kamping i norge (vilket var hysteriskt kul). Sen slutar det med att vi flyttar in hos min exsambo, hans bror och broderns tjej när kampingen stänger för säsongen.
*Min nya exsambo tar stryptag på mig i badrummet av ilska och tjejen som sitter brevid på golvet säger "Jag lägger mig inte i det där, det får ni klara upp själva". Tack för det stödet liksom, jag är tydligen inte ensam om att tänka med bristen på hjärnceller.
*Sen efter mycket tårar och ett krossat hjärta lyckas jag komma över honom och får upp ögonen för en ny gammal kärlek. Vilket slutat i ... och ett lite kantstött hjärta. Inget som känns så mycket tack och lov.
*På julafton kom farmor, vilket jag verkade vara den enda som uppskattade lite. Pappa var inte speciellt glad, vilket kanske inte är så konstigt när hon ändå aldrig brytt sig.
(Det här var bara några av de saker som hände mig det här året, men skulle jag berätta om alla gånger jag gråtit eller fått lust att somna och inte vakna mer skulle jag få ont i fingrarna. Sen har det ju självkart hänt massa bra saker med=))
Men nu är snart det här hemska åter över och jag ska börja om!
xxxxx
Tomten gav mig en farmor och ett kantstött hjärta.
Jaha, då var större delen av julhelgen över. Jag överlevde det här året också. I år fick jag en farmor och ett kantstött hjärta i julklapp! Ganska imponerande. Tidigare år har jag ju inte fått någon farmor fast ett krossat hjärta så det tyder ju på att det är på bättringsvägar nu. Im happy! Jag ska börja samla vuxenpoäng, det är mitt nyårslöfte har jag kommit fram till. Tur att jag har några dagar kvar på mig att leva livet. Fast kaffe tänker jag inte börja med. Det torkar ut huden och gör att man blir beroende och inte kan leva utan det. (Vilket borde ge mig vuxenpoäng pga mitt beslut att inte dricka det). Att handla på mellandagsrean är inte vuxenpoäng, man handlar bara saker man inte behöver iaf. Saker som man inte haft minsta behov av tidigare får man plötsligt ett megabehov efter. Mycket omoget.
Min mormor fyller 80 år idag. DET är vuxenpoäng. Grattis på henne!
Det kantstötta hjärtat fick pga min.. hm. omogenhet? Eller min naivitet. Att lita på att folk menar samma sak som en själv när man talar om känslor är naivt. Det ska jag aldrig göra igen. Kär? Vad är kär? Vad är det för mig? Vad är det för någon annan? Kan man vara kär en dag och inte vara kär dagen efter? I min värld är ju det ett ganska starkt ord som man säger om man vet att det inte kommer gå över, som det känns när man blivit superförkyld. Det känns som att man aldrig kommer bli frisk igen, men till slut blir man det och så övergår det till något bättre (förhoppningsvis). Vad innebär det att älska någon då? Det är ju verkligen något som i min värld inte försvinner. Har jag någon gång börjat älska någon så kommer nog alltid en del av det sitta fast i mig. Sen kanske det visar sig att jag inte alls älskat personen i fråga, jag kankse bara blandade ihop mina känslor. Det händer ibland att jag göra det. Är jag förälskad eller kär? Är jag kär eller älskar jag? Älskar jag eller vill jag bli älskad? Saknar jag eller vill jag bli saknad? Älskar jag personen eller min fantasibild av personen? Älskar jag en fantasibild eller kärleken? Är jag desperat ensam eller saknar jag verkligen? osv. Någon kanske förstår iaf.
xxxxx
Min mormor fyller 80 år idag. DET är vuxenpoäng. Grattis på henne!
Det kantstötta hjärtat fick pga min.. hm. omogenhet? Eller min naivitet. Att lita på att folk menar samma sak som en själv när man talar om känslor är naivt. Det ska jag aldrig göra igen. Kär? Vad är kär? Vad är det för mig? Vad är det för någon annan? Kan man vara kär en dag och inte vara kär dagen efter? I min värld är ju det ett ganska starkt ord som man säger om man vet att det inte kommer gå över, som det känns när man blivit superförkyld. Det känns som att man aldrig kommer bli frisk igen, men till slut blir man det och så övergår det till något bättre (förhoppningsvis). Vad innebär det att älska någon då? Det är ju verkligen något som i min värld inte försvinner. Har jag någon gång börjat älska någon så kommer nog alltid en del av det sitta fast i mig. Sen kanske det visar sig att jag inte alls älskat personen i fråga, jag kankse bara blandade ihop mina känslor. Det händer ibland att jag göra det. Är jag förälskad eller kär? Är jag kär eller älskar jag? Älskar jag eller vill jag bli älskad? Saknar jag eller vill jag bli saknad? Älskar jag personen eller min fantasibild av personen? Älskar jag en fantasibild eller kärleken? Är jag desperat ensam eller saknar jag verkligen? osv. Någon kanske förstår iaf.
xxxxx
Massa kul.
Wohoooo!
I morgon bär det av hemmåt! Simon kommer nog avlida på vägen hem eftersom jag och Strumpan kommer sjunga i 6 timmar, men det är en risk man får ta.
Idag gick jag och Simon och köpte färjabiljett. Det regnade vågrätt. Sjukt irriterande. Detta konstiga land.
Amy kommer hit och bor 15 januari! Wihoo! Det ska bli kul! Sen kommer Sarah i maj förhoppningsvis. Island, Norge och sen resten av världen together. Amy ska bo hos mina vänner Amir och John i en av de finaste lägenheterna i stan. Tvåvångingslägenhet med enorma glasrutor som väggar ut mot vattnet. Awesome!
Åh! Det är ju alldeless jättesnart. Jag blir helt yr. Mysa massa med familjen. Wiiiiiih!!
XXXXX
I morgon bär det av hemmåt! Simon kommer nog avlida på vägen hem eftersom jag och Strumpan kommer sjunga i 6 timmar, men det är en risk man får ta.
Idag gick jag och Simon och köpte färjabiljett. Det regnade vågrätt. Sjukt irriterande. Detta konstiga land.
Amy kommer hit och bor 15 januari! Wihoo! Det ska bli kul! Sen kommer Sarah i maj förhoppningsvis. Island, Norge och sen resten av världen together. Amy ska bo hos mina vänner Amir och John i en av de finaste lägenheterna i stan. Tvåvångingslägenhet med enorma glasrutor som väggar ut mot vattnet. Awesome!
Åh! Det är ju alldeless jättesnart. Jag blir helt yr. Mysa massa med familjen. Wiiiiiih!!
XXXXX
Stolt över min värkande kropp.
Åh! Vilka hårda dagar jag haft den här veckan. I måndags var jag uttråkad. Jag var irriterad över att jag inte fått nått jobb som varar över en vecka. Men det blir bestämt att jag ska jobba på dagiset på tisdagen.
På tisdagen börjar jag på dagiset kl 08.30, det är kul, sitter iofs och räknar ner tiden tills jag får gå hem för jag är trött. Vid 12-13 ringer telefonen och jag smyger iväg och svarar. Det är adecco, de vill att jag ska jobba på lagret direkt efter dagiset och jag får inte ens åka hem och äta. Så jag åker iväg till lagret kl 16 och slutar 23.45. Åker hem, somnar vid 02. Vaknar vid 07, ställer om telefonen till 07.30 (bussen går 08.18, måste gå hemmifrån vid 08.12 senast). Drömmer att jag kommer för sent till jobbet och att jag shoppar en väska i stället. Vaknar med ett ryck, kollar på klockan, den är 08.00. Shit jag dör! Springer upp ur sängen, drar på mig kläderna jag hade dagen innan och hinner precis med bussen. PJU! Sitter som i koma de första timmarna på dagiset och tänker "shit, hur ska jag orka". Slutar 16.00 och åker till lagret, jobbar till 23.45, åker hem. Pratar på skype till kl 4 och är lycklig över att jag inte ska jobba förän kl 14 dagen efter. På torsdagen jobbade jag bara 14.00-23.45. Och så skönt har det aldrig vart att sova. Idag har jag legat i sängen hela dagen, helt utslagen. Undrar om jag ska jobba i morgon. Hoppas inte det, jag har ju fortfarande inte somnat. Hehe.
Men jag måste säga att jag är stolt över mig själv som jobbar 15 timmar 2 dagar i rad! Nästan 40 timmar på 3 dagar. En hel vecka ju!:D awesome! Även om fötterna och benen och ryggen värker och knogarna svider av alla kartonger jag vart tvungen att slå på.
Men nu ska jag försöka iaf=)
Puss!
På tisdagen börjar jag på dagiset kl 08.30, det är kul, sitter iofs och räknar ner tiden tills jag får gå hem för jag är trött. Vid 12-13 ringer telefonen och jag smyger iväg och svarar. Det är adecco, de vill att jag ska jobba på lagret direkt efter dagiset och jag får inte ens åka hem och äta. Så jag åker iväg till lagret kl 16 och slutar 23.45. Åker hem, somnar vid 02. Vaknar vid 07, ställer om telefonen till 07.30 (bussen går 08.18, måste gå hemmifrån vid 08.12 senast). Drömmer att jag kommer för sent till jobbet och att jag shoppar en väska i stället. Vaknar med ett ryck, kollar på klockan, den är 08.00. Shit jag dör! Springer upp ur sängen, drar på mig kläderna jag hade dagen innan och hinner precis med bussen. PJU! Sitter som i koma de första timmarna på dagiset och tänker "shit, hur ska jag orka". Slutar 16.00 och åker till lagret, jobbar till 23.45, åker hem. Pratar på skype till kl 4 och är lycklig över att jag inte ska jobba förän kl 14 dagen efter. På torsdagen jobbade jag bara 14.00-23.45. Och så skönt har det aldrig vart att sova. Idag har jag legat i sängen hela dagen, helt utslagen. Undrar om jag ska jobba i morgon. Hoppas inte det, jag har ju fortfarande inte somnat. Hehe.
Men jag måste säga att jag är stolt över mig själv som jobbar 15 timmar 2 dagar i rad! Nästan 40 timmar på 3 dagar. En hel vecka ju!:D awesome! Även om fötterna och benen och ryggen värker och knogarna svider av alla kartonger jag vart tvungen att slå på.
Men nu ska jag försöka iaf=)
Puss!
Världens bästa vänner!
Idag kom ett paket på posten till mig! Åh!!! Jag blev så glad, höll på att explodera av nyfikenhet när jag skulle öppna det!
När jag väl fått upp tejpen (som var mycket tejpig) hittade jag världens största godispåse!! Jag blev så glad! Så mycket godis har jag aldrig ägt! Och sen låg det en bamsetidning med julkalernder i där också!! Har man väldens bästa vänner ellet? OOOOOO JA! :D John och Judith är två änglar! Mina kommande veckor fram till jul kommer vara en dans på rosor!
Så nu är jag världens gladaste Karin!
Älskar John och Judith, men det visste de ju redan och nu vet alla andra som läser det här också det!
Ciao!
När jag väl fått upp tejpen (som var mycket tejpig) hittade jag världens största godispåse!! Jag blev så glad! Så mycket godis har jag aldrig ägt! Och sen låg det en bamsetidning med julkalernder i där också!! Har man väldens bästa vänner ellet? OOOOOO JA! :D John och Judith är två änglar! Mina kommande veckor fram till jul kommer vara en dans på rosor!
Så nu är jag världens gladaste Karin!
Älskar John och Judith, men det visste de ju redan och nu vet alla andra som läser det här också det!
Ciao!
Frisk! .. nästan.
Nu är jag nästan frisk och snart är det jul! Wii!
Jul is the shit! Då ska jag och mina råttor mysa massa! Jag undrar vad jag ska ge dem i julklapp.. Nötter kanske? Men det få du ju varje dag iaf.. Jag måste komma på nått speciellt. Kanske en stor stumpa, en sån dunstumpa! Som de kan bo i! Eller ett nytt hus! Ett i trä. Då kan de äta upp det om de vill! Eller kanske ett sandbad! Ja! De skulle de nog bli glada för! Eller så får de alla sakerna:D De måste ju få minst ett paket var, det är ju trots allt deras första jul. Mina små bebisar!
I morgon kommer Simon Hansson. Han ska bo här! I mitt rum, tur att jag har det största rummet.:) Nu är det bara Hanna som har ett eget rum! Han ska köpa godis till mig:D jam jam jam.
Åh.. nu blev jag nere... saknar Loka och Samos...:(
Ciao
Jul is the shit! Då ska jag och mina råttor mysa massa! Jag undrar vad jag ska ge dem i julklapp.. Nötter kanske? Men det få du ju varje dag iaf.. Jag måste komma på nått speciellt. Kanske en stor stumpa, en sån dunstumpa! Som de kan bo i! Eller ett nytt hus! Ett i trä. Då kan de äta upp det om de vill! Eller kanske ett sandbad! Ja! De skulle de nog bli glada för! Eller så får de alla sakerna:D De måste ju få minst ett paket var, det är ju trots allt deras första jul. Mina små bebisar!
I morgon kommer Simon Hansson. Han ska bo här! I mitt rum, tur att jag har det största rummet.:) Nu är det bara Hanna som har ett eget rum! Han ska köpa godis till mig:D jam jam jam.
Åh.. nu blev jag nere... saknar Loka och Samos...:(
Ciao
Sjuk.
Oj vad det var länge sen jag skrev nu. Kan ju nästan tro att jag dött. Men se nej, det har jag inte. Däremot är jag sjuk.
De senaste två nätterna har jag fryst galet mycket samtidigt som jag kokat så man kunde tro att min rumpa skulle bli julskinka det här året. Inte så kul som det låter. Man undrar ju varför i hela världen man ska frysa så man skakar när man är flera grader för varm.
Var hos doktorn idag, de stoppade ner en lång tops i min hals, det var elakt av dem. Jag trodde jag skulle svimma av obehaglighet. Sen, som att inte det var nog, stack hon mig i fingret så det började blöda. Stackars lilla mig.
Men sen så sa doktorn att jag skulle dricka mycket. (Vilket alla vet att man ska göra.) Men sen så säger hon att det ska vara socker i drickan, tex saft, joooos eller cola! Wihoo! She made my day! Dricka cola med tillåtelse från doktorn. :) Jag tror inte att hon menade att jag skulle överkonsumera cola, bara dricka socker för att jag inte skulle vara så slö. Men det gör inget.
Nu ligger jag iaf här i min säng som numera inte är en säng utan en sjö av mediciner, dvs 1 vattenflaska, en burk med "mitt val kvinna", nässpray, Ipren, lite extra B-vitaminer, choklad (som jag inte är sugen på men jag blir glad av att titta på den), ett extra glas vatten i fönstret och sist men inte minst Bunny.
Nej nu ska jag och min feber försöka sova lite.
Ciao!
De senaste två nätterna har jag fryst galet mycket samtidigt som jag kokat så man kunde tro att min rumpa skulle bli julskinka det här året. Inte så kul som det låter. Man undrar ju varför i hela världen man ska frysa så man skakar när man är flera grader för varm.
Var hos doktorn idag, de stoppade ner en lång tops i min hals, det var elakt av dem. Jag trodde jag skulle svimma av obehaglighet. Sen, som att inte det var nog, stack hon mig i fingret så det började blöda. Stackars lilla mig.
Men sen så sa doktorn att jag skulle dricka mycket. (Vilket alla vet att man ska göra.) Men sen så säger hon att det ska vara socker i drickan, tex saft, joooos eller cola! Wihoo! She made my day! Dricka cola med tillåtelse från doktorn. :) Jag tror inte att hon menade att jag skulle överkonsumera cola, bara dricka socker för att jag inte skulle vara så slö. Men det gör inget.
Nu ligger jag iaf här i min säng som numera inte är en säng utan en sjö av mediciner, dvs 1 vattenflaska, en burk med "mitt val kvinna", nässpray, Ipren, lite extra B-vitaminer, choklad (som jag inte är sugen på men jag blir glad av att titta på den), ett extra glas vatten i fönstret och sist men inte minst Bunny.
Nej nu ska jag och min feber försöka sova lite.
Ciao!
